Sov gott, min älskade vän!

2008-12 -- 2016-06-01

Halvvägs genom min utbildning valde jag att anmäla mig till det frivilliga projektarbetet. Ett projektarbete vilket skulle komma att ingå in den absolut sista(!!) kursen i utbildningen och den valda inriktningen. Jag hade gått om tid att bestämma mig för både inriktning och vad projektarbetet skulle handla om. Det var så pass gott om tid att jag planerade för två olika inriktningar - bara för att vara på den säkra sidan. Under helgen som var gick så äntligen mitt projektarbete av stapeln. Måste sägas att projektarbetet blev precis så som jag hade tänkt mig och jag är givetvis supernöjd!!

En ledig dag som denna tog jag en paus och stängde igen läxboken och öppnade istället kokboken.

Jag bestämde mig för att baka gáhkku! Något som kanske tar lite tid men när man väl kommit igång går det relativt fort. Jag använder mig av världens sötaste pannkakslagg (gjutjärn) som jag fick av min f.d chefs pappa. Tack!

En sak är säker - den pannkakslaggen är välanvänd!! Gáhkku är nämligen en storfavorit och uppskattade av många. Gáhkku är bara för gott! Vi ses!

   Åren går alldeles för fort! Men det kanske beror på att jag har världens bästa jobb?! Och nu är det inte

länge kvar till examen - knappt 2 veckor. Yikes! Sedan väntar förhoppningsvis en otroligt spännande höst...

På min födelsedag fick jag finaste födelsedagsblomman (i min favoritfärg!) av lilla fröken L - hon valde den helt själv.

Och precis denna födelsedag är det även hela 10!! år sedan som Nicky Byrne signerade min poster i Skottland. Wow!

Vi ses!

Av mamma har jag fått alla hennes gamla trikå- och resårtyger. Resultatet av tiden

framför symaskinen blev en liten tröja i storlek 67. Sy tröjor är nog något av det roligaste

som finns - och lätt är det. Vi ses!

   Till påsk har jag bjudit familjen på påskmiddag - för en gång skull vill jag att mamma och pappa

skall slippa laga massor av mat. Så ikväll bestämde jag mig för att provsmakade den rulltårta jag bakade

tidigare idag. Till efterrätt imorgon (Påskafton) har jag nämligen tänkt bjuda på påskbakelser. Mums. 

Vi ses!

I höstas köpte jag mig en sekretär via Facebook och jag bestämde mig på en gång att den tjocka

antikvita färgen skulle väck! Sekretären i sig var även kantstött på många ställen och gick inte heller att

låsa. Alla låsreglar var övermålade och någon nyckel verkade inte ha funnits.

Den tjocka antikvita färgen och de kantstötta partierna på sekretären är ett minne blott. Låsreglarna har

skrapats fram och i min Morfars knappsamling hittade jag en okänd nyckel som otroligt nog passade min

sekretär! Jag är glad att den nedfällbara skrivskivan verkligen går att låsa numera. Tyckte verkligen inte om att ha

den stängd förut eftersom den inte gick att lita på om den verkligen höll sig stängd. Tyckte inte heller om att ha

skrivskivan nedfälld när sekretären inte användes p.g.a dess storlek och skarpa hörn. Men nu är sekretären

helt perfekt. Vi ses!

Vi ses!

   Tänk vad mycket jag fick ut av en liten stuvbit vaxduk - 1 st. omklädd stolsits samt 7 st. nya underlägg.

Och ändå finns det en bit vaxduk kvar! Stuvbiten har varit ihoprullad en tid vilket är orsaken till att

underläggen vill på rulla sig i kanterna. Vi ses!